.

- Jag älskar disney filmer, främst otecknade som Hannah Montana the movie, camp rock och Another cinderella story.

Jag har aldrig varit kär, aldrig på riktigt. Aldrig känt så starka känslor för någon. Visst har jag känt pirret i magen men inte de flattrande fjärilarna som flyger runt i magen som om de tävlade för livet. Jag har varit bettudad i pojkar men aldrig kär. Jag vet att obesvarad kärlek kan vara smärtsamt och att om man inte är försiktig kan man bränna sig. Ändå kan jag sitta och drömma om pojkar i bruna lockar klädda i rutiga skjortor som går runt spelandes på en gitarr. Jag är nog en sån som sällan blir kär som inte tror på kärleken när man väl stöter på den. Jag är inte heller inte en sån som man blir kär i, jag är för tyst och säger inte många ord i onödan. Jag är blyg och oftast har folk börjat tappa intresset när min tunghäfta äntligen släpper. Ibland känns det som om det värsta som finns är att vara blyg.

Hon står ensam i ett hörn, är inte med hennes kompisar som dansar glatt i mitten av dansgolvet. Hon har aldrig varit den som släpper loss lätt har alltid varit lite försiktig men framför allt blyg. Hon vet att visa klassar det som charmigt medan hon själv hatar det. Hatar att inte våga säga mer än ord som ”hej” eller svara på den söta pojkens frågor, förstöra allt. Ibland känns det som det värsta som finns är att vara blyg när man träffar nya folk eller när man är kär.

 

Hennes kompisar kommer förbi frågar om det är säkert att hon inte vill vara med och dansa, hon ler och skakar på huvudet även fast hon inte vill något hellre än att de ska stanna hos henne, få henne att känna sig mindre ensam, mindre utlämnad. Men hennes vänner går tillbaka till dansgolvet lurade av hennes goda humör och hon klandrar de inte. Ibland är hon för bra på att spela.

 

Hon står där och längtar till en annan plats när hon får syn på pojken på andra sidan. Med skjorta och bruna lockar står han där och ser lika malplacerad ut som hon. Hon känner igen han som någons kompis kompis. Han möter hennes blick och hon rodnar, men slår inte ner blicken som hon brukar. Någon råkar putta till henne och hon snubblar till lite. Hon tittar upp men pojken är borta. Besvikelsen sprider sig i henne och hon bestämmer sig för att gå, först måste hon bara säga hejdå till sina kompisar.

 

Hon går förbi i sen soffa och hör, där är du ju jag har letat efter dig. Först rycker hon till men förstår att personen inte pratar med henne så hon går vidare. Då griper någon tag i hennes arm och hon vänder sig om. Framför henne står pojken som hon sett tidigare. Hej jag heter Sebastian, du ser ut att trivas lika lite som jag gör, orden kommer från hans mun och hon har svårt att förstå att det är henne han pratar till. Jag brukar inte göra sånt här men jag fastnade för dig, du verkar speciell, fortsätter han. Hon vet inte vad hon ska säga som vanligt fastnar hennes ord på tungan och det ända hon får fram är, tack. Hon förbarmar sig själv över att hon är så blyg och tänker att i vilken sekund som helst kommer han gå iväg besviken över att hon är så tråkig. Men Sebastian går inte iväg han fortsätter att prata och efter ett tag släpper hennes tunghäfta.

Timmarna med Sebastian på festen går fort och efter ett tag är hon tvungen att gå även om det tar emot som aldrig förr. Han säger att han kan följa henne en bit han ska ändå åt samma håll. Hon vet att det egentligen inte är sant då hon bor lite längre bort men protesterar inte alls utan blir bara glad och varm i kroppen, känslorna bubblar inuti henne. De kommer till en korsning och ska skiljas ut när han drar en hårslinga bort från hennes ansikte, hans hand stannar vid hennes nacke och ett tag står de bara där och tittar in i varandras ögon. Sen förs deras ansikten närmare och deras läppar möts. Det är är deras första kyss, men inte den sista.

 

Text: jag Foto: weheartit

maja är ett lyckopiller utan dess like. hon har världens största smile som sprider glädje om sig. Maja är oerhört smart när det gäller skolan men utanför det är hon inte den smartaste, men jag gillar henne ändå.

mathilda är en supermysig tjej som jag klickade med direkt när jag började sjuan. jag och tilda kan garva åt det mesta, och vi gör det mest hela tiden. garvar alltså.

Hon ser människor knuffas och trängs utanför cafeets fönster. Stressar omkring för att inhandla de sista julklapparna och är som alla andra år lite försent ute. Hon sitter innanför glasrutan med en rykande varm choklad framför sig, ensam på det inte allt för välbesökta cafét men som hon av någon anledning valt till sitt favorit café, drömmer om någon som får hennes fjärilar i magen att väckas till liv, någon som bara har ögonen för henne. Hon vet att denna dröm bara får henne att må dåligt i slutändan för att den är just en dröm, inte verklighet.

Han har sett henne på caféet flera gånger förut. Sett hur hon sitter där ensam med benen updragna med något drömskt i blicken. Flera gånger har han varit nära att öppna dörren till caféet och gå fram och prata med henne, men alltid vänt om vid dörrtröskeln. Aldrig att han skulle våga prata med henne, hon skulle tro att han var sinnesrubbad, eller skull hon det?Egentligen ska han möta upp sin vänner för en grabbkväll men plötsligt blir han fylld av mod, vad har han att förlora egentligen.

Det plingar till i dörrklockan och en pojke med bruna lockar kliver in i cafeet och borstar av sig snön från hans kläder. Hon kommer på sig själv att stirra på pojken som nog är den vackaste varelsen hon har sett. Generat slår hon ner blicken i bordet men förbarmar sig själv i nästa stund. Förbarmar sig själv att hon ska vara så blyg och osäker. Hon lutar huvudet mot glasrutan och drömmer sig som för många gånger förut, bort till en värld där hon inte är den man glömmet bort namnet på. En värld där hon är någon speciell.

När han slår upp blicken och kollar mot bordet vid fönstret, bordet där hon sitter, försvinner plötsligt allt hopp och mod. Hon sitter fortfarande och tittar drömskt ut genom fönstret, inte ens medveten om att han har stigit in genom dörren. Han beställer en kaffe mest för att det inte ska vara så uppenbart varför han kommit in på caféet. Han slår sig ner med ryggen mot henne rädd för att han annars inte skulle slita blicken från henne. Att han skulle möta upp sina vänner har han helt glömt bort, i hans huvud kretsar bara tankarna om henne.

Hon märker att hon suttit och hållit andan. Han har satt sig vid ett bord så nära att hon känner doften av han parfym. På handflatorna har svettdroppar bildas, i magen fladdrar fjärilarna runt så häftigt som om de tävlar mor varanndra. Plötsligt reser hon sig omedveten om varför, hon slås bara av en kraftig känsla att hon måste komma honom närmare.Hon snurrar runt hastigt och klumpig som hon är snubblar hon till i den lilla piruetten. Hon stänger ögonen i hopp om att hålla tårarna av skam som kryper fram inne, väntar på att känna ur hon slår i golvet. Det hon inte vet är att i samma stund som hon har han vänt sig om och hans armar gör så att hon inte slår i den hårda golvytan. Generat tittar hon upp ser hur leendet på hans läppar blir större, hör hur han säger hej. Hon upprepar frasen och snart sprider sig även ett leende på hennes läppar.

Det är äkta kärlek från första början.